Jag har försökt lägga mig på en halvseriös nivå, dvs fortfarande ingen dedikerad triathloncykel i alla fall. Här har jag samlat ihop utrustningen inför helgens Stockholm Triathlon som går på olympisk distans. Det innebär 1.5 km simning, 40 km cykel och 10 km löpning. Måltid runt 2:20 timmar.
Simning:
För simningen behövs för det första simmössan. Det är din "nummerlapp" i simningen och är obligatorisk. Jag kör naturligtvis med simglasögon, och jag använder glasögon med mörka glas. Det är skönt då solen skiner så man inte blir så bländad när man andas under crawlet, och ljusmängden då man tittar under/över vattnet i crawlet är ungefär samma. För att inte frysa och också simma snabbare har jag en hel våtdräkt, speciellt anpassad för crawl. Dräkten gör att man ligger högre i vattnet vilket minskar vattenmotståndet och ger lite bättre simteknik. En crawldräkt har olika sektioner med olika tjocklek som ger större flexibilitet för armarna och kanske också har speciella "greppaneler" i neoprenet som ger lite bättre drag i vattnet. För att underlätta avtagandet av dräkten efter simningen använder jag vaselin att smörja in fot- och handleder innan start, jag vill inte tappa dyrbara sekunder i växlingen om dräkten fastnar i anklarna! Under dräkten har jag redan satt på mig mitt pulsband och cykel/löpkläderna (i mitt fall cykelkläder). Inga badbyxor alltså - man ska inte tappa tid i växlingen för att byta kläder! På armen har jag min triathlonklocka som mäter tid/hastighet/sträcka/puls under de olika momenten. Jag har bytt ut armbandet till ett triathlonarmband som gör att jag kan ta loss själva klockan under cyklingen (se nedan) och sen sätta tillbaks vid löpningen. Runt foten sitter också tävlingschipet som mäter tiden under loppet, dels de olika momenten samt även tiderna för växlingarna, chipet registeras när man springer över olika tidragningsmattor runt banan.
Cykel:
Efter simning är det dax för T1 - transition 1. Upp ur vattnet, markera mellantid på klockan, ta av badmössa och glasögon, dra ned dragkedjan bak på våtdräkten och dra ur armarna och rulla ner dräkten runt midjan. Håller kvar mössa/glasögon då jag drar ur armen, så "fastnar" de inne i ärmen i dräkten och jag behöver inte oroa mig över dem mer. Allt detta görs springande fram till cykeln som är upphängd på min växelplats. Nu drar jag av sig resten av våtdräkten och sätter på sig nummerlappen. Den sitter på ett speciellt nummerlapsbälte, som fästs runt midjan. Bältet gör att man kan skifta lappen enkelt framåt efter cyklingen, då den ska sitta på ryggen på cyklingen och magen på löpningen. Inga säkerhetsnålar här inte! På nu med hjälmen, haka ner cykeln och spring ut med cykeln från transitionsområdet. Jag använder en triathlonhjälm som har visir och mindre ventilationshål i själva hjälmen, det minskar luftmotståndet jämfört med en vanlig cykelhjälm. Sen kan man ju också köra riktiga struthjälmar, men så långt har jag inte kommit ännu... Skorna sitter redan fast på pedalerna (lättare att springa barfota än med cykelskor med sina klossar under), upphängda med gummiband så att de inte släpar i marken så jag springer med cykeln. På kort distans skippar jag strumporna, det skulle ta dyrbara sekunder att sätta på sig det!, så jag är barfota i skorna. Cykelkläderna hade jag ju redan på mig under våtdräkten, de är lite blöta efter cyklingen, men de torkar fort i fartvinden. Är det kallt kanske man väljer att dra på sig löstagbara ärmar och handskar, men det kommer inte behövas i helgen för mig. Jag kör i vanliga tajta cykelkläder (gillar att tävla i mitt Ericssonkit), men det finns också triathlonkläder som främsta har mindre sittkudde (kan sitta i vägen på löpningen ibland med vanliga cykelbyxor), inga hängslen som kan skava och ofta är utan ärmar.
Klockan har jag nu satt fast på ett fäste mellan tempopinnarna, på så sätt kan jag enkelt följa tid/hastighet/puls utan att lyfta upp armen för att titta och riskera att vingla till i farten. Man kan naturligtvis fylla på med fler externa mätare som kopplas upp mot klockan - kadensmätare, extern hastighetsmätare och wattmätare till exempel. Allt för att köra lagom hårt på cykeln och med maximal effektivitet så att man har så mycket krafter kvar som möjligt efteråt till löpningen... Jag kör en vanlig racercykel där jag satt på tempopinnar. Pinnarna gör att man kommer lägre i sin sittställning, vilket ger mindre luftmotstånd. Lägre luftmotstånd = inte lika trött, eller fortare. Det är viktigt att inte bli för trött i benen inför löpningen naturligtvis, det är lätt att köra för hårt på cykeln och då blir löpningen efteråt riktig tuff, speciellt på längre triathlondistanser. Mellan pinnarna har jag också en drickflaska (utformad för att ge lågt luftmotstånd...) som tillåter att jag kan dricka utan att fippla med en flaska och inte heller behöver sätta mig upp (= mer luftmotstång = långsammare). Har man en triathloncykel är tempopinnarna fasta i styret och geometrin på cykel, ram och sadel anpassade för att minska luftmotstånd maximalt samt att få in kroppen i en ställning som sparar lårmusklerna till löpningen. Med lite mer pengar skaffar man sig också högprofilhjul och /eller diskhjul, allt för att minska luftmotståndet och spara krafterna till löpningen. Karbon är kul, det väger lite och om man har karbonhjul ger det ett läckert swoschljud när man cyklar - ska ej underskattas! Men jag kör som sagt budgetvarianten här med en fin racer utrustad med tempopinnar, det får duga tlllsvidare!
Skorna jag har är vanliga cykelskor, här kan man också köpa skor med kardborrespännen istället som är lättar att sätta på sig. När jag väl sprungit ut ur transitionsområdet klickar jag mellantid igen och hoppar upp i farten på cykeln. I början trampar jag med fötterna ovanpå skorna (som redan satt fast på cykeln), och vid lämpligt tillfälle fixar jag ner fötterna och spänner till. Nu är det bara att cykla på i en dryg timme...
På slutet av cyklingen är det så dax att ta ur fötterna ur skorna, cykla sista hundra metrarna med fötterna ovanpå skorna och så sent som möjligt hoppa av cykeln i farten. Dax för ny mellantid!
Löpning:
Nu kommer det snabbaste bytet. Fram till växlningplatsen, hänga upp cykeln. Av med hjälmen, vrid runt nummerlappen till magen och på med löpskorna. Man har ju inte tid att knyta skorna, så för att spara ett par sekunder har jag bytt ut skosnörerna till snabbsnörning, dvs elastiska snören med låssko. Bara att stoppa i fötterna, dra åt, sätta på sig solglasögonen och springa iväg. Skorna jag har är lätta tävlingsskor. De har ganska tunna sulor vilket sparar rejält med viktigt. Steget blir snabbare, man sparar lite energi genom att inte behöva lyfta lika mycket vikt i verje steg, men det sliter också hårdare på ben och vader då dämpningen är minimal. Vid utgången av transitionsområdet är det mellantidstagning igen, och sen maxa i 10km till målgång!
För att organisera sin växelplats med all grejer kan man ha en plastlåda för att lägga sakerna i, eller som jag tänker göra nu lägga sakerna på en liten handduk (inte för att torka av sig, utan mest för att inte smutsa ner sakerna med jord/grus/gräs etc). I vissa större lopp har man istället lagt sin växlingsutrustning i en påse som man sen byter om till i ett separat tält.
För att hålla energin uppe under loppet har jag med mig några energigeler. I Stockholm tar jag en efter simingen och en efter cyklingen och så har jag en extra i reserv. I längre lopp behövs flera under cyklingen/löpning, en gel och en energibar i timmen är ett bra riktmärke som jag kör med. Kommande lopp ska jag prova med Twix istället för energibars, det är godare och verkar innehålla ungefär samma energi. De kostar 1/3 också! Sportdryck under loppet är det som gäller, allt för att vara så toppad som möjligt. Man får dock inte dricka/äta för mycket, då tenderar magen börja knipa vilket inte är kul. En fin balans...
Onekligen en hel del att hålla reda på med, men det är också en del av tjusningen med triathlon!
No comments:
Post a Comment