Running Fast in Your 40's - Injuries and Recovery

Around the time you turn 40, running becomes a little more exciting as you seriously must start to take into account the risk of injury. Gone are the days where going out on a run or increasing running load a lot just meant that you had to overcome some initial fatigue and soreness in your thighs afterwards. Around when you turn 40 terms like IT band, Runners Knee, Plantar Fasciit and the dreaded “Gubbvad” (old man’s calves – chronic muscle tear) are phrases you start googling about and try to avoid. I have had close experience with most of them…

As a younger man I did my share of running. A few half marathons at respectable time (1:40?), part of the cross country team in high school (bottom half…) and kept up my running to and fro once or twice a week as I approached my 40’s. In 2013 however (at the age of 42), I drastically change my training regime and increased it a lot, and quickly. My brother was going to run the Stockholm Marathon, so I took up running a little more seriously then at the same time. However, it didn’t take long until during one run I got what in Swedish is called “Gubbvad” (Old Man’s Calf) – a muscle tear in the calf. It feels like someone stabs a knife in your leg, and the only option is to limp back home... My brother told me to google “Gubbvad”, and at first I thought it was a joke… But alas, it was not! No running for a while, but the good thing is that I took up biking instead.

Muscle tear/rupture in the calf.

Dax att inse att vaderna säger stopp...

Efter nio månader med krånglande vader till och från, med pauser blandat med hård träning för Lidingöloppet, kände jag att det var dax att gå till en massagesession för att se hur det stod till.

Det tog väl cirka 15 sekunder att förstå att det var värre än jag trodde. Patrick sa att det var ett par av de värsta vaderna han känt, full med knutor, hårdnader och allmänt krampande. Det gjorde riktigt ont, och när han körde in en akupunkturnål i en sekund höll jag på att smälla av. Som han sa: du är ännu inte redo för akupunktur, det får vänta! Hade träningsvärk hela dagen efter av massagen...

Nu får det bli paus på löpningen en längre tid för att försöka komma tillrätta med vaderna, och sedan bygga upp långsamt, igen. Ingen större panik egentligen, Stockholm Marathon - som i sig inte känns så viktig - ligger åtta månader framåt, så det borde gå att vila rejält i en/två månader, blandat med lite styrka och massage. Under tiden kommer jag istället fokusera på cykel, simning och stakning, det går att fylla upp programmet med det. Bara jag blir bra i vaderna, jag saknar känslan att springa utan stumma ben...